Leta i den här bloggen

söndag 17 februari 2013

"Ahh - mina gamla flugögon."

Citatet är från en god väns eminente son. Hjärnan. Vid åsynen av ett foto då fotografen tagit kortet så två blommor såg ut som jätteögon på sonen. Tror jag att det var. 

Kommentar som kommer att gå till världshistorien. Min i alla fall. 

Vad är det med flugor? Fy fan säger jag. Helvetesdjur. 

Pivert är rädd för flugor. Häromdagen tyckte han att han och Vassäran skulle lägga sig på sängen och "leka två döda flugor." Praktiskt. 


Jag är också rädd för flugor. På vintern. Igår kväll, precis när vi släckt lampan så hördes det omisskännliga ljudet av en sån där kevlar-bepansrad takfluga som flyger hårt mot taket. Sen när man tänder och väntar med flugsmällaren, jo den är framme året om, så är de spårlöst väck. 

Sen sitter de i ens nackhår. 

Ja jag fick död på den till slut och om den inte dog av att bli krossad i en miljard sprängskiss-delar så vete tusan. 

Flugor har gäckat mig jämt. När jag bodde i lägenhet så kom de från vinden och gömde sig vid taklisten, i sladdkupan till lampan osv. Jag hörde bara ett litet surr då och då men såg dem inte. I timtal kunde jag leta efter dem för att damma till. Och det var sådana där flugor som blev ännu galnare om man drog på dem en jäkel. 

En kväll hörde jag en fluga surra lite då och då. I flera timmar höll den på. Jag letade överallt men hittade ingen fluga. Men jag hörde den. Sen av nån anledning så öppnade jag en skrivbordslåda full med gamla "Larson"-tidningar för jag skulle ha en att läsa. Gissa varvflugjäveln var? Jo mitt emellan alla dessa tidningar som legat där i flera år. MELLAN dem?! Hu vale. 


Så jag säger bara det, vinter eller ej, nu åker det upp flugfångare medelst klister. Pluto torde få sig ett skrattanfall.